har jag nu i två veckor. Första dagen var väldigt upp och ner. Halva dagen var riktigt bra och andra hälften var ett riktigt skräck exempel. Jag gör min praktik i träningsskolan, alltså en skola för de barn som inte passar in i särskolan. Det är tre helt underbara elever, där känslorna verkligen går upp och ner. Men det värsta var vissa utav assistenterna, fy fan vilken dålig attityd de hade mot barnen, och jag funderar starkt på om man skulle ha samma attityd mot dem undrar vad de hade gjort då. Jag önskar att jag inte var så himla feg och vågade säga ifrån, samtidigt är det extremt svårt att säga något första dagen. Jag var så iriterad att jag inte kunde sova i natt.
Idag har det varit bättre, men vissa attityder klarar jag inte av. Exempel en kille vill så gärna vara lucia eller tärna på luciatåget men det får han inte enligt skolans traditioner. Idag gick han omkring med ett tärnljus på rasten och sjöng lucia sånger, han var så himla stolt. Då säger ena pedagogen till den andre pedagogen -fy fan, han går omkring med tärnljus, fy så äkligt, ursh!.
Jag höll på att tappa hakan. Jag är chockad över att man ens kan uttrycka sig på detta vis, jag blev bara så ställd. Samtidigt så står det i läroplanen att man skall motverka könsroller. Nya tag imorgon och jag har lärt mig att många pedagoger inte bör jobba med barn eller ens människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar