söndag 27 februari 2011

Veckan som varit

Har gjort min första vecka med praktik. Många roliga och intensiva perioder med mycket konflikter, skratt och tårar. Gjorde raketer med barnen med toarullar, Men så tog dom slut. Ena killen ville ju också göra men förklarade att jag skulle ta med toarullar dagen efter. Dagen efter kom jag vid läggdags och denna lilla pojke tittade upp från vagnen och tittade på mig och säger - har du toarullar med dig? - Självklart svarar jag och vi gör det efter du vaknat. Vilka underbara minnen barnen har.

Sen har vi ju varit på möte i skolan. Katastrof som vanligt, men vad skall man göra? De har några program i datorn som han skall få prova på men de har inte kommit igång än.
Sonen har ett svagt arbetsminne och nu hade de köpt in en skiva om hur man kan träna upp det. Fast inga av lärarna visste vad det var för de hade inte provat den än. Sen var jag bara tvungen att fråga varför de inte hade tagit hjälp tidigare som när han gick i tvåan då många av problemen med läs och skriv började synas rejält och de inte kom någonstans med honom. Svaret jag fick var att det är ju inte roligt att få en diagnos redan i tvåan och att de alltid har jobbat efter att han har grava läs och skrivsvårigheter. Ja det är ju bra att de alltid har jobbat med det men det finns ju stora skillnader mellan dyslexi och dyslexi olika saker som inte fungerar eller har svårt med. Men minnesträningen har de ju inte jobbat med eftersom de precis köpt in en skiva. Självklart har de ju jobbat även med det, men inte på ett sett där de har varit medvetna om att han har stora svårigheter med just det.

Sen har vi ju kommit överens innan att vi skall ha ett utskolningssamtal med högstadiet och mellanstadiet och där även skolpsykologen skulle vara med och då har rektorn mage med att fråga om vi föräldrar vill att de från mellanstadiet skall vara med också. ÅH, vad trött jag blir, svaret från mig - Det är väl självklart att ni skall vara med eftersom det är ni som haft honom de senaste tre åren.

Sen fick vi även tips om att gå till biblioteket och få en egen bibliotekarie för just dyslexi och hjälp med böcker till sonen. Det var ett bra tips, men jag funderar varför har de inte kompetensen i skolans bibliotek och lättlästa böcker för de barn som har DYSLEXI eller andra svårigheter.

Ja, ja men det skall bli kul att fortsätta bråka om allt en gång till när vi kommer till högstadiet eller inte...

fredag 18 februari 2011

Vila och sov dag

Har jag haft idag. Är rätt slut både i tankarna och kroppen. Har haft en ganska dålig vecka. Gubben är fortfarande inte bra, han har varit och gjort laser behandling på ena ögat för att ta bort en svullnad. Sen kommer det antagligen fler behandlingar för att stoppa blödningarna i ögat, inte kul med diabetes. Sen kan han ju inte prata för virus infektionen på stämbanden, men varit iväg på vårdcentralen men inga fel hittades. Själv har jag min bihåle inflammation som en birest från influensan som hela familjen har haft. Tror det är en av de värsta influensor familjen drabbas av. Barnen mår bättre men de är fortfarande extremt slemmiga. Ursh och fy för alla sjukdommar. Skulle egentligen haft praktik men känner att kroppen fortfarande är extremt sliten, men skall ditt på måndag. Lite ångest över praktiken, en ny plats och hoppas verkligen inte den är lika dålig som förra, men ångesten finns där ändå, kanske inte så konstigt att man mår som man gör. Har iallafall sovit nästan hela dagen, känns som om man borde orka göra något idag men som vanligt är jag helt slut.

Nästa vecka skall vi på möte i skolan om ena sonen som fick diagnosen dyslexi, skall bli intressant och se vad de kommer att säga nu. Eller om de ska ha en massa bortförklaringar som vanligt. En klassisk kommentar som har kommit upp flera gånger "Vi jobbar inte på det sättet", frågan som jag ställer - men har ni inte en läroplan att följa? Haha de är för roliga i skolans värld.

Sportlov i all ära men varför skall man ligga sjuk varenda år? Nästa år skall jag vara frisk det har jag bestämt mig för och inga barn sjuka heller.

Imorgon skall vi till lilla kusinen som blir 6 år och äta tårta, det hoppas minsta sonen på iallafall. Han tjatar och tjatar om tårta.
Nä, nu skall jag ta tag i hemmet och hoppas att jag blir klar innan gubben kommer hem, så att han blir lite glad i all virr varr som varit dessa sista veckor... Ha en underbar och trevlig helg!!!

tisdag 15 februari 2011

Nu var det dags igen

att bli sjuk. Har idag varit hos läkaren som skrev ut pencillin, värsta bihåle inflammationen. Det känns som om någon har stått och slagit mig i ansiktet. Mår helt enkelt skit igen. Har idag varit på skolan på en föreläsning, sen planering med basgruppen om morgondagen, då vi skall redovisa våra 4 uppgifter. Känner bara att jag inte orkar, har så jäkla ont. Kanske blir det bättre imorgon hoppas, hoppas. Har sovit middag men det hjälpte inte. En god natts sömn kanske fungerar. Har fortfarande uppgift 4 kvar men jag orkar verkligen inte. Har skickat ett mail till läraren så får hoppas att det går bra. Bara att praktiken börjar på torsdag och jag har ingen lust att gå dit när man inte är bra, men det blir så svårt att ta igen allt sen. Ha en bra natt så ses vi när vi ses...

söndag 13 februari 2011

Boksamtal

Försöker lösa kursuppgift 4 boksamtal, mitt största problem just nu är att jag har ingen aning vad det är för barn grupp jag kommer ha. Letar efter boksamtal för förskolan på internet men det är svårt att hitta. Men däremot boksamtal för gymnasiet finns det hur mycket som helst. Men jag har hittat lite info som jag nog skall kunna nöja mig med. Skall bara försöka få ihop det till en söt liten text.
Praktik på torsdag, skola mån, tis och onsdag så det blir ett roligt sportlov för barnen eller inte. Får hoppas att de åtminstone hinner bli friska tills skolan börjar igen. Kunde väl åtminstone ha 2 dagar ledigt innan praktiken, så att man kunde samla sina tankar och hinna planera inför praktiken. Nä, dags för middag och lite energi för att orka fortsätta skriva.

fredag 11 februari 2011

FREDAG!!!!

Veckan som gått har inte varit rolig. Hela familjen har legat i en av de värsta virus attacker vi någonsin har varit med om. Tyvärr har ju gubben diabetes så han har inte varit speciellt rolig med högt blodsocker som inte vill gå ner. Att sen ha viruset på det, ingen bra kombination. Men nu börjar de flesta i familjen åtminstone piggna till lite grann. Febern kommer och går. Hostattackerna finns kvar. Men nu har de åtminstone fått i sig mat.

Igår var jag iväg i skolan med basgruppen för att skicka in de sista uppgifterna. Vilken tur man har som har en underbar basgrupp. Vi satt hela dagen i skolan (jag satt och de gjorde allt annat såsom att skriva). När jag kom hem var jag trött somnade vid 18-tiden och gick upp 9 i morse, det kanske var lite påfrestande att vara i skolan.

Idag har jag försökt att röja upp efter en veckas icke städande. Jag har nu hittat matbordet i köket och tydligen hade jag även en stor diskbänk i köket, undrar var den kom ifrån? Eller har den alltid funnits?
Jag har även letat mig ut till tvättstugan, men jag tror bestämt att någon har snott tvättmaskinen för den hittade jag inte. Men tillslut hittade jag den, den låg gömd bakom en litet tvättberg. Så nu ska det tvättas...

söndag 6 februari 2011

Sjukdomar nu igen

I onsdags kommer äldsta sonen hem och är sjuk. Fryser, feber, hosta. Fredag åker näst äldsta sonen på samma sak. Lördag förmiddag åker jag på samma sak. Lördag kväll åker minstingen på samma sak. Lördag natt mannen i hushållet. Nu är det bara en i familjen som klarat sig så jag hoppas verkligen att han klarar sig. Själv har jag hostat så huvudet nästan sprack, lungorna ömmar och frys och svett attackerna löser av varandra.
Visst är livet underbart!!!

torsdag 3 februari 2011

Att vara två föräldrar

En liten rolig sak som hände idag. Eftersom jag har hemma studier så tyckte jag att ena sonen kunde ta bussen hem från skolan idag. Han slutar vid 12.20, men går hos talpedagogen klockan 13.00. Skolan och fritids vet om att han skall gå dit. Jag ringer till fritids och säger att han skall ta bussen hem, den som går vid 14.00-tiden. Som vanligt så svarar dom inte. Jag lämnar ett meddelande på telefonsvararen, klockan är 12.15. Klockan 13.10 kommer sonen hem. Jag får till svar att pappa skickade med en lapp på morgonen att han skulle ta bussen hem. Det visste inte jag. Det spelar ingen roll eftersom jag är hemma. Men det bästa av allt är att fritids ringer mig klockan 14.40 och meddelar att de skickade hem honom på den tidiga bussen. Men varför lyssnar man inte av telefonsvararen när alla barn slutar 12.20 varför vänta i 2 timmar och 20 minuter. Ibland kan det bli knasigt när man är två föräldrar, fritids har ju inte gjort fel, men kolla telefonsvararen eller försök åtminstone svara när man ringer. Har ringt säkert över 50 gånger och 1 gång har de svarat. Fantastiskt.

onsdag 2 februari 2011

Frustration

Jag känner en stor frustration varför vi alltid drabbas av glömska. Varför glöms vi alltid bort? Är inte vi viktiga? Är inte mina barn viktiga?
Nu skall jag dra historien igen. Min näst äldsta son som har haft det jätte jobbigt med läs och skriv i skolan, han går nu andra terminen i sexan. Det har varit många möten med skolan och en massa krav på oss som föräldrar. I andra klass på utvecklingssamtalet la de upp vad vi skulle göra hemma för att hjälpa han på bästa sätt, för de kom ingenstans med honom i skolan. Hur skall jag kunna hjälpa honom om inte de i skolan inte kan hjälpa honom? De har ju åtminstone ha en utbildning? Självklart gör man så gott man kan.

Turerna har varit många under dessa 6 år. Jag kan tyvärr inte räkna upp alla dessa möten som har varit, för det är alldeles för många.
När min son går första terminen i femman tycker jag att de skall göra en utredning om han har dyslexi. Till svar får jag - Ja, det kanske hade varit bra, för läsningen borde ju ha kommit igång nu. Nästa möte, ca 3 månader senare har specialläraren gjort ett test på honom som visar att han har svårt med många av de olika delarna. Till svar får jag - Nej, han har inte dyslexi för då hade det visat sig på den ena stapeln i testet.

Det går fortfarande trögt för hans läsning och i slutet av femman kräver jag igen att han skall utredas så att han kan få rätt hjälp i skolan.
Har ju även haft ett antal duster med min äldsta sons skola då han har stora problem med matematiken. Jag anser att bara för att man får extra hjälp innebär det inte att barnet får rätt hjälp. Det måste väl ligga i allas intressen att man tar in specialhjälp för att kunna förstå hur barnet fungerar? Kommunen har mycket resurser, men varför använder inte skolan den hjälp som finns att få?

Iallafall i början av sexan träffar vi skolpsykologen, rektor, kurator och lärare i ett möte. De skall äntligen börja göra en utredning, tyvärr dröjer den till början av november för att det är många barn före. Det är helt ok bara den blir gjord. I mitten av november är utredningen klar och den visar DYSLEXI, åh vad förvånad jag blir eller inte. Den visar klart och tydligt hur han fungerar och vilka delar som han har svårt med. Skolpsykologen skriver upp i sin almanacka att han skall ta kontakt med skolan.

Nu är det den andre februari, det har gått över 2½ månad, jag har kontaktat skolan och även skolpsykologen för att fråga vad som händer med min son i skolan efter hans utredning. Idag får jag till svar att Skolpsykologen hade glömt av att kontakta skolan. JAG BLIR GALEN! Skall verkligen jag göra även deras jobb? Får det verkligen gå till så här? Visst han bad om ursäkt och så vidare men va fan hjälper det min son, tiden rullar på, snart har hela terminen i sexan gått.

Jag har klagat förut att vissa saker hela tiden drar ut på tiden eller glöms av, att det ofta drabbar våran familj. Men det är ingen som tror på oss. Att jag måste dra i trådarna för att det skall hända något. Varför måste jag lägga energi på att göra andras jobb, jag har tillräckligt att göra med allt annat. NÄ, Jag känner bara ett stort missnöje med mina barns skolan, VA FAN HÅLLER DE PÅ MED!

Jag funderar

på alldeles för mycket. Funderar över min kurslitteratur om att lära barn lära sig. Är det inte självklart att ett barn är nyfiket? Jag som vuxen vill hela tiden lära mig nya saker men jag har ingen lärare, jag har förstås internet som man kan få reda på det mesta men det är ju min nyfikenhet som gör att jag lär mig. Är det inte samma sak med ett litet barn? Inte vill ett barn ha samma leksaker som det hade när det var 3 månader som när det är 2 år. Ibland vill de självklart ha det men de leker inte på samma sätt med det. Barnet utvecklas och det är jag som vuxen som skaffar nya saker eller barnet som hittar nya saker att leka med. Hur mycket kan jag lära barnet? Antagligen ingenting, det jag menar är att barnet utvecklar sig själv, självklart med personer i sin omgivning. Men bara av sin egen nyfikenhet.

Jag känner mig otroligt förvirrad av all litteratur, måste man verkligen forska om att barn är nyfikna och vill lära sig nya saker i ett meningsfullt sammanhang. Jag som vuxen lär mig endast de saker som jag kommer ha användning för, resten tappas bort.

Förra veckan var jag och halva basgruppen på en förskola i Mölndal. De jobbade efter Temat barnboken. Ett sådant fantastiskt ställe, underbart att se, det var mer eller mindre så jag vill se att förskolan skall vara. Allt var så självklart, förhållningssättet till barnen och miljön var fantastisk. Självklart var den inte perfekt men en otroligt bra grund att stå på och de hade kommit otroligt långt jämfört med den förskolan jag har varit och praktiserat på.

Jag inser att om jag inte får en ny praktik plats så kommer det verkligen att hindra mig i min utveckling.Det har varit så innan man skall ut på praktiken har man jätte mycket ideer om hur man kan genomföra samlingar, bokläsning, fruktstund, rita å måla m.m, men när man kommer ut så släcks gnistan lite för varje dag, inte pga barnen utan för att man inte får möjligheten att göra det man skall göra bla kursuppgiften och sina tankar. De hindrar mig att utvecklas, samtidigt som de "bara" vill mitt bästa. Nu är det alldeles för rörigt i min skalle tror att hjärnsmältan är på väg. Allt känns så svammligt just nu så jag vet inte var jag skall ta vägen, MEN jag har iallafall fått mina böcker igår så nu kommer det bara bli ännu svammligare i min hjärna. Sov gott och inga konstiga drömmar i natt och försök nu att sova så ses vi till morgontimmen igen...