Livets hårda skola

Nu är det första mars och jag har skrivit ett inlägg i år, katastrof. Det har varit mycket som hänt och lusten till att skriva försvann. Fick brev från skolinspektionen förra veckan och jag blev otroligt glad samtidigt som jag blev otroligt frustrerad och arg. Jag har ju tidigare berättat om puckosjukan och jag fick bekräftat att det finns på riktigt.

Det som har hänt är att min ena son som går i 8:an som har dyslexi inte får den hjälp som han har rätt till, efter att hans storebror gick i samma högstadie kände jag att nu får det verkligen räcka med dåliga bortförklaringar från skolans sida och som har extremt dålig utbildning för barnen. Jag lämnade in en anmälan till skolinspektionen i oktober, fick yttra mig i december angående vad skolan och kommunen hade gett för yttrande på min anmälan. Det som stod från skolan och kommunens sida är att de har gjort rätt och följt alla riktlinjer. Jag fick svar från skolinspektionen att skolan har mycket brister angående deras arbetsätt och dokumentering kring elevens kunskapsutveckling. Jag fick rätt i allt som jag hade klagat på i anmälan och det innebär att skolan har stora brister och att dom inte gör tillräckligt i vad deras riktlinjer innebär. Jag hade rätt, lilla jag hade rätt, jag har kunskap och jag fick rätt, en sådan fantastisk känsla. Äldsta sonen är snart 19 år i 12 år har jag kämpat för vissa saker för mina barn och jag har alltid blivit idiotförklarad, och skolan har kommit med bortförklaringar. Jag är ingen idiot, det visste jag, men ibland så är man väldigt ensam när man ska stå på sig mot saker som är orättvist och fel.

En sak som jag bir mörkrädd på är att just den erfarenhet jag har från mina barns skolgång är bristen på kunskap, kunskapen att alla barn är olika, unika och lär sig på olika sätt, enligt läroplanen så ska barn lära sig efter sin individuella förmåga. Men skolan följer enbart " normal kurvan" de barn som följer genomsnittsvärdet. För att få ett genomsnittsvärde plusar man alla barnen och delar i lika många barn då får man ett genomsnittvärde eller som det heter i skolans värd "normalvärde" alla som inte följer normal värdet är det fel på, de passar inte in i skolans värld. Men ska inte skolan spegla samhället, enligt läroplanen?

Alla är inte forskare och akademiker, vi har även städare, bilmekaniker, snickare, omsorgspersonal, sjukskötersker, vårdbiträden m.m. Hur ska samhället fungera om man inte ser att alla är olika?
Nog svammlat för inatt, sov gott fortsättning följer och ja jag är på väg uppåt igen, men ett litet steg i taget.