Nattens drömmar var inget vidare, då jag drömde om min mamma som dog för tredje gången. Ja, helt sjuka drömmar har det varit på sistone. Undrar vad det kan bero på? Tänk om hjärnan bara kunde sluta och allt var tomt i huvudet istället. Men nej, den ena drömmen värre än den andra. Nog om det.
Ska på intervju till Stenungsund igen och jag känner mig överlycklig, lite nervös över hur den enskilda intervjun ska gå då den förra på IKEA inte gick så bra. Men allt kan väll bara bli bättre och detta jobb vill jag verkligen ha, så kanske går det bättre än sist.
I dag har sonen och jag varit hos logopeden, det gick fantastiskt bra och snabb var han också. Men när han väl tröttnade gick det inte att få han att fortsätta. Ja, man kan ju inte missförstå honom iallafall, han är mycket tydlig på vad han kan och hur mycket han orkar. Det viktigaste i detta läge är väll ändå att lyssna på vad han säger och gör. Men det bästa av allt är att han inte hade fått några papper från utredningen, hur i helvete ska man kunna få en samlad bild om man inte delger varandra information? Jag blir så himla trött på allt sådant hör strul och inte minst av allt så är det mer än 7 månader utredningen gjordes. Jo allt kommer att bli så bra, NÄR DÅ? Jag är trött på strul, dålig kommunikation av de som kallas professionella, utbildade med många års erfarenhet, är det alltid så med högutbildade att de inte kan hantera mer en enbart sin egna del, men vad händer med helheten - den försvinner och allt faller samman och barnet hamnar i kläm igen och föräldern för göra alla andras jobb IGEN!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar