En tur i ambulans

Dagen började så där, vi försov oss, jag och barnen. Vi hann precis i tid till skolan, minstingen som går på dagis fick själv klart ett frispel när jag lämnade honom. Lite lätt stressad så kom jag iväg till praktiken, där min vfu.handledare skulle träffa mig. Sen gick dagen lite bättre, fick lite tips på vad jag ska göra för att utveckla mig. Eftersom jag har haft ett ganska enkelt spårigt jobb innan där man inte fick göra några som helst fel eller att tänka själv och nu helt plötsligt ska man planera, utföra och utvärdera flera moment i förskolan så blir jag väldigt osäker på mig själv. Jag vet att jag kan, men det är svårt att helt plötsligt ha fria tyglar, använda hjärnan, att göra misstag så länge man reflekterar över vad som gick fel och tänka fritt. Fantastiskt. Jag får helt enkelt försöka göra mig av med min gremling som sitter på axeln och sluta diskutera med den. För den har dykt upp från ingenstans vet inte ens var han kom ifrån.
Sen fortsatte dagen med ett ända virrvarv. Äldsta pojken skulle iväg till vårdcentralen för han har haft jätte ont i halsen, misstänkte halsfluss. Han hade även tid till tandläkaren. Eftersom jag har missat 1 dag plus att jag fick gå tidigare ena dagen eftersom jag skulle till tandläkaren, så ringde jag min man som fick åka hem från jobbet och iväg med sonen.
Vid halv två ringde ena läraren på min tredje sons skola och berättade att min son hade ramlat ner från klätterställningen och slagit sig i ryggen. Hon berättar att de har ringt ambulans eftersom han föll ca 2 meter och landade på ryggen och har jätte ont i ryggen. Som tur är praktiserar jag ca 700 meter från min sons skola så jag var väl där på 5 minuter. När jag kommer fram så ligger han i sanden och får inte röra sig, ambulansen har inte kommit. Personalen är lagom skärrade. Efter en stund kommer ambulansen med siren och blå ljus. Ambulanspersonalen kommer fram och tittar och pratar med honom. Sen var det på med halskrage och fast spänd på båren och in i ambulansen. De kämpade bra. Under resans gång ringer sjuksköterskan till kungälvs sjukhus men de vill inte ta imot honom så då blir det östra sjukhuset istället. Under turen ska sköterskan ta blodtryck och han frågar vad det är, som tur är har han en mycket pedagogisk mamma som säger att det är en apparat som suger ut allt blod i kroppen och min son börjar skratta, han har samma härliga humor som sin mamma. Efter 20-25 minuter är vi framme och där väntar trauma teamet ca 8 personer i ett rum, där de gör en massa undersökningar känner och klämmer mm. Som tur är hittar de inga fel på honom. Det blir en liten åktur i rullstol till en sal, eftersom han ska lämna urin prov så får vi inte åka hem. Efter en stund så sätter han sig i rullstolen och sakta men säkert kör han själv till toan med rullstolen, en mycket stolt mamma.Han har inga som helst problem med att köra den. Duktig kille. Efter en stund kommer resten av familjen, sen kommer läkaren in och frågar om han börjar bli sig själv igen. Sen var det bara att åka hem. En lagom händelserik dag och han mår bra, har inte ens ett märke efter fallet. Jag hoppas att morgondagen blir lite bättre och inga turer till sjukhus, vårdcentral, tandläkare eller något annat. Det räcker med en ambulans tur och 4 olika läkarbesök på en vecka.