Skola, skola, skola

Har haft seminarie och workshop idag, hel dag helt fantastiskt. På väg hem fastnade jag i värsta bilköerna, lite stressad eftersom jag skulle ha utvecklingssamtal med barn nr3. Men jag kom i tid. Är ganska nöjd med utvecklingssamtalet, men de har inte koll på allt. Eftersom de flesta i våran familj har läs och matte svårigheter, inklusive mig själv, så¨har ju min son problem med läsningen ej matten då han är ett geni i det ämnet. Lärarna som var med på utvecklingssamtalet skall skriva ett åtgärdsprogram, jag frågade vem som skulle utvärdera åtgärdsprogrammet, så att han får rätt hjälp? Då svarade de:-ja det är bra om det kanske finns med? Frustrerad blir man ofta när man har barn i skolan. Ett tips till alla lärare gå in på skolverkets hemsida där finns den mesta information man behöver som lärare. Följ gärna styrdokumenten! Väl hemma så ringer läraren till son nr2 och berättar att de har haft simprov idag. De har simmat 150 meter bröstsim och 50 meter ryggsim. Läraren berättar att han ej har blivit godkänd, då han ej har tagit riktiga bentag.??????? Jag gick och pratade med min son som bröt ihop fullständigt. Han berättar att han har simmat 200 meter inklusive ryggsim utan paus. Snacka om att slå undan benen på en 11-åring, jag kan inte riktigt förstå hur man kan säga till en som har gjort sitt bästa utan paus att han inte blir godkänd. Jag funderar hur man dömer en person med ett ben eller utan ben -Tyvärr du kan aldrig bli godkänd fast du kan simma 1 kilometer för du tar inga riktiga bentag.......................... Tur att man inte är handikappad. Undrar när alla människor ska vara lika värda? För tydligen är de det inte i skolan. Det finns de som tar riktiga bentag och de som gör icke riktiga bentag, men att de klarar av att simma lika långt spelar tydligen ingen roll. Fan vad trött jag blir.
Hur kan man förstöra en 11-årings självkänsla på detta sätt. Hur ska jag som förälder förklara att han duger som han är. Eller är allt beroende av prestation och perfektionism. Mycket irriterad.