Veckan började bra med studiedag. Tisdagen flöt på bra. Onsdag bedömning av praktiken.
Vilken dag det blev. Det började med att jag glömde mobilen hemma och kom på det när jag hade åkt en bit men orkade inte åka hem att hämta den. Vad kan hända med att man glömmer mobilen en dag? Kom till praktiken och väntade på tanten som skulle bedöma mig. Körde mini röris som aktivitet med barnen. Efter det satt jag, min handledare och tanten och pratade och den jävla tanten ville inte godkänna mig pga att jag inte hade några förväntningar av aktiviteten.
Hur fan skall man kunna ha förväntningar när allt kan hända när man jobbar med barn mellan 1-5 år? Däremot får man lösa "problemen" allt eftersom de kommer. Var beredd att allt kan hända.
Tanten började samtalet med att jag har god hand av barnen och jag är jätte duktig på det och att det är många elever som inte kommit dit än. Men tyvärr räcker inte det när man går en högskoleutbildning säger tanten. Va? Vad är det hon begär? Sen säger hon även att jag saknar tankesättet som man skall ha när man går på högskolan. Va? Jag har förklarat gång på gång att jag har svårt att formulera mina tankar. Jag fungerar inte som alla "normala " studenter. Enligt läroplanen skall man som förskollärare se och fånga det enskilda barnet och förstå att alla barn är olika och jobba därefter. Men tydligen får man inte vara annorlunda som förskollärare finns tydligen bara ett sätt att vara på. Sen börjar hon mer eller mindre skälla ut mig för att man behöver mer om man går på högskolan. Men är det viktigaste inte att följa läroplanen och få barngruppen att fungera och bemöta barnen där de är i sin utveckling m.m? Plus att hon säger att jag måste tro mer på mig själv. Hur fan skall jag kunna tro mer på mig själv när inget duger som jag gör?
Min handledare säger: jag skulle kunna anställa anette imorgon för hon har tankesättet och otroligt bra på att jobba med barnen, fångar dom m.m.
Jag hade även skrivit ett brev till min handledare om verksamhetens bra och svaga sidor och mina bra och svaga sidor så hon visade tanten det och då helt plötsligt ändrar hon sig och säger detta är jätte bra anette. Men va fan skall jag behöva bevisa? Jag hade skrivit en punkt om konflikter mellan barnen om hur mycket man skall blanda sig i eller låta barnen klara det själva, hur mycket man skall diskutera eller bara säga nej. Och då säger tanten men har du kommit så långt i ditt tankesätt? Men va fan jag har 4 egna barn att bara blanda sig i och säga sluta är den enkla vägen. Försök att planera en vecka semester med 4 barn och ha förväntningar över vad som skall hända, det blir bara katastrof inget blir som man planerar. Men jag tror jag blev godkänd iallafall men vilken tant, jag är så trött på henne.
Sen vid 4- tiden ringde jag hem och kollade att alla barn hade blivit hämtade. Då berättar mannen att han hämtat barnen vid 11-tiden eftersom ena mellan sonen hade ramlat på skolan och stukat handen, De hade då försökt att nå mig ett antal gånger. Mannen hade stängt av sina telefoner för han hade utbildning men till sist fick de tag i honom. Den ända dagen man glömmer mobilen är den dagen allt händer.
Kommer hem och tittar på sonen och känner att det bara är att åka till akuten, 6 timmar på akuten, 2 brutna ben i armen och en fin arm i gips. Hjälp vilken dag,känner mig fortfarande sliten efter onsdagen, sen har det varit 2 slappar dagar fast jag skall skriva min tenta. Det blir en tuff helg för att komma ikapp...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar