på praktiken. Började en dag tidigare än vad jag egentligen skulle göra men tänkte att det är lika bra, det är ju alltid något barn som blir sjukt.
Har varit på mitt första föräldramöte på dagis, någonsin. Tänk fyra barn och äldsta är 16 år, jag vet nu varför jag inte har varit med innan. Man blir bara irriterad. Tror också att det är mitt sista med mina egna barn. Fan också, så pluggar man till förskolelärare också. Det kommer att bli många mer föräldramöten om man får jobb inom förskolan. Hjälp!!!
Blev lite sur över vissa saker som togs upp på föräldramötet, det blev ett mail iväg skickat till rektorn. Fick svar att så var inte fallet som de sa på föräldramötet, nä,nä inte alls. Men en sak är säker, som min man sa: du kommer ju iallafall inte få ett jobb i denna kommunen. Ha ha, han kan vara så rolig.
Men vad ska man göra när saker inte står rätt till? Jag måste ju iallafall kunna kontrollera och ifrågasätta. Tyvärr så förstår jag inte varför jag hela tiden skall hänga upp mig på saker. Vad har jag för värderingar egentligen? Är de för höga eller skiljer de sig så mycket från andras? Vad är det för fel på mig? Varför blir jag så otroligt förbannad? Varför ska jag bry mig om alla andra? Varför sätter jag mig själv inte i första rum, utan skall alltid visa hänsyn för andra? Men vem visar mig hänsyn...
Som de säger i lyxfällan, nu får det vara slut på daltandet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar