Jag funderar

på alldeles för mycket. Funderar över min kurslitteratur om att lära barn lära sig. Är det inte självklart att ett barn är nyfiket? Jag som vuxen vill hela tiden lära mig nya saker men jag har ingen lärare, jag har förstås internet som man kan få reda på det mesta men det är ju min nyfikenhet som gör att jag lär mig. Är det inte samma sak med ett litet barn? Inte vill ett barn ha samma leksaker som det hade när det var 3 månader som när det är 2 år. Ibland vill de självklart ha det men de leker inte på samma sätt med det. Barnet utvecklas och det är jag som vuxen som skaffar nya saker eller barnet som hittar nya saker att leka med. Hur mycket kan jag lära barnet? Antagligen ingenting, det jag menar är att barnet utvecklar sig själv, självklart med personer i sin omgivning. Men bara av sin egen nyfikenhet.

Jag känner mig otroligt förvirrad av all litteratur, måste man verkligen forska om att barn är nyfikna och vill lära sig nya saker i ett meningsfullt sammanhang. Jag som vuxen lär mig endast de saker som jag kommer ha användning för, resten tappas bort.

Förra veckan var jag och halva basgruppen på en förskola i Mölndal. De jobbade efter Temat barnboken. Ett sådant fantastiskt ställe, underbart att se, det var mer eller mindre så jag vill se att förskolan skall vara. Allt var så självklart, förhållningssättet till barnen och miljön var fantastisk. Självklart var den inte perfekt men en otroligt bra grund att stå på och de hade kommit otroligt långt jämfört med den förskolan jag har varit och praktiserat på.

Jag inser att om jag inte får en ny praktik plats så kommer det verkligen att hindra mig i min utveckling.Det har varit så innan man skall ut på praktiken har man jätte mycket ideer om hur man kan genomföra samlingar, bokläsning, fruktstund, rita å måla m.m, men när man kommer ut så släcks gnistan lite för varje dag, inte pga barnen utan för att man inte får möjligheten att göra det man skall göra bla kursuppgiften och sina tankar. De hindrar mig att utvecklas, samtidigt som de "bara" vill mitt bästa. Nu är det alldeles för rörigt i min skalle tror att hjärnsmältan är på väg. Allt känns så svammligt just nu så jag vet inte var jag skall ta vägen, MEN jag har iallafall fått mina böcker igår så nu kommer det bara bli ännu svammligare i min hjärna. Sov gott och inga konstiga drömmar i natt och försök nu att sova så ses vi till morgontimmen igen...