Har gjort min första vecka med praktik. Många roliga och intensiva perioder med mycket konflikter, skratt och tårar. Gjorde raketer med barnen med toarullar, Men så tog dom slut. Ena killen ville ju också göra men förklarade att jag skulle ta med toarullar dagen efter. Dagen efter kom jag vid läggdags och denna lilla pojke tittade upp från vagnen och tittade på mig och säger - har du toarullar med dig? - Självklart svarar jag och vi gör det efter du vaknat. Vilka underbara minnen barnen har.
Sen har vi ju varit på möte i skolan. Katastrof som vanligt, men vad skall man göra? De har några program i datorn som han skall få prova på men de har inte kommit igång än.
Sonen har ett svagt arbetsminne och nu hade de köpt in en skiva om hur man kan träna upp det. Fast inga av lärarna visste vad det var för de hade inte provat den än. Sen var jag bara tvungen att fråga varför de inte hade tagit hjälp tidigare som när han gick i tvåan då många av problemen med läs och skriv började synas rejält och de inte kom någonstans med honom. Svaret jag fick var att det är ju inte roligt att få en diagnos redan i tvåan och att de alltid har jobbat efter att han har grava läs och skrivsvårigheter. Ja det är ju bra att de alltid har jobbat med det men det finns ju stora skillnader mellan dyslexi och dyslexi olika saker som inte fungerar eller har svårt med. Men minnesträningen har de ju inte jobbat med eftersom de precis köpt in en skiva. Självklart har de ju jobbat även med det, men inte på ett sett där de har varit medvetna om att han har stora svårigheter med just det.
Sen har vi ju kommit överens innan att vi skall ha ett utskolningssamtal med högstadiet och mellanstadiet och där även skolpsykologen skulle vara med och då har rektorn mage med att fråga om vi föräldrar vill att de från mellanstadiet skall vara med också. ÅH, vad trött jag blir, svaret från mig - Det är väl självklart att ni skall vara med eftersom det är ni som haft honom de senaste tre åren.
Sen fick vi även tips om att gå till biblioteket och få en egen bibliotekarie för just dyslexi och hjälp med böcker till sonen. Det var ett bra tips, men jag funderar varför har de inte kompetensen i skolans bibliotek och lättlästa böcker för de barn som har DYSLEXI eller andra svårigheter.
Ja, ja men det skall bli kul att fortsätta bråka om allt en gång till när vi kommer till högstadiet eller inte...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar