Koncentration och självkänsla

Inte processdagbok!

I fredags träffade jag specialpedagogen som jobbar med min 5 åriga son, som har språksvårigheter. Det var ett bra möte men jag fick två funderingar över vad hon sa.

1. Barn måste lära sig att koncentrera sig även på tråkiga saker när man kommer till skolan, för det är så skolan är, därför måste vi träna på koncentrationen.( hon anser inte att han har speciellt stora koncentrationssvårigheter).
2. Självkänsla!

Vad är koncentrationsproblem? Varför lider så många barn av koncentrationsproblem?
Varför har så många barn problem med koncentrationen i skolan?

Jag kan koppla ihop detta med mycket som Ken Robinson säger om ADHD.
Man måste lära sig att koncentrera sig på tråkiga saker i skolan, för det är det som är kunskap!Fel!

Vad är egentligen kunskap? Varför måste skolan vara tråkig? Är det tråkigt och barnet måste lära sig, så kanske det inte är meningsfullt för barnet och hur gör du för att få barnet att tycka detta är roligt. Varför kan inte skolan vara rolig för alla barn? Hur gör man som lärare för att fånga alla barn? Enligt läroplanen skall alla barn jobba efter sin individuella nivå, kan man inte tolka detta på samma sätt som att skolan skall vara intressant, givande, rolig och utvecklande för alla barn? Har ett barn svårt att koncentrera sig på ett visst moment, så fångar du inte barnet och jag anser att du har fel undervisningsform. Alla kan lära sig och jag tror att alla tycker det är roligt att lära sig nya saker så länge det finns en mening med att lära sig det.

Självkänsla! En sak jag ofta får höra speciellt under utvecklingssamtal är att barnen saknar självkänsla och att de måste jobba på detta. Även specialpedagogen ansåg att mitt barn saknar självkänsla. Fel anser jag, varför? Igen kommer jag ta upp min 5 åriga son. Han är jätte intresserad av att skriva bokstäver och vill gärna att man visar hur man gör. Däremot tappar han intresset för att hans bokstäver inte ser likadana ut som mina. Är detta för att han saknar självkänsla? Nej anser jag! Under hans psykolog utredning ser jag att hans starkaste sinne är ögonen, man såg det mycket tydligt.
Han blir förbannad för att han kan inte rita eller skriva av bokstäverna exakt som de ser ut på pappret eller i ex. en leksakskatalog. Ex. Om man använder arial och bokstaven A eller om man använder Times så ser A olika ut och han kan inte forma bokstäverna på samma sätt. Däremot förstår han inte att A kan se ut på många olika sätt. Han vill ju bara rita av och att de ska se likadana ut! Eller handlar det om dålig självkänsla, nej dit har han inte kommit än. Det han säger är att jag kan inte och han har så rätt för han kan inte, inte ens jag kan skriva av bokstäver så bra, men det har inget med dålig självkänsla att göra, utan stark självkänsla!

Det jag vill säga med detta är att lyssna på barnen och försök förstå vad de menar från deras perspektiv, absolut inte mitt perspektiv. Ha öppna sinnen, självklart kan man inte allt, men det viktigaste är att försöka och ha vilja att försöka!