process dag 9

Oj, oj oj vad många tankar och funderingar det blev efter dagens handledning. kANSKE SKULLE MAN HAFT MED SIG DATORN OCH SKRIVIT NER MED EN GÅNG. En del av dagens frågor och funderingar.

Vad är kreativitet? Definiera och fördjupa diskussionen.
vem är det som har makten?
Vem har rätt att bestämma att så här ska utbildningssystemet se ut?
Vad kan jag göra och vad har jag makten till att göra? Tänker jag rätt eller fel?
Vad har mina åsikter för konsekvenser?
Varför är många människor speciellt lärare rädda för förändringar?
Varför är det så svårt att förstå att alla barn är och lär sig på olika sätt?
Utmana och kritisera tanken! Sätt inte stopp på dina tankar.
H; socialistiskt utopi= idealsamhälle!

Att leva i ett demokratiskt samhälle har jag rätt till att säga vad jag tycker och ha mina åsikter. Men varför är det så svårt att förändra saker? Ofta när jag tycker och tänker annorlunda än "normala" tycker så är jag konstig! Du är så omständig får jag ofta höra! Varför måste man alltid vara normal?

Kanske ska man inte förändra för stora saker utan istället utveckla och utvärdera så att det blir en bra förändring.

Efter att ena kurskamraten pratade som jag tolkade det, om att öppna upp sig! Eller som läraren sa att ha en blogg som hela världen kan se! Igår skrev jag om att lärare ofta stänger dörren till sitt klassrum och var rädda för att bli coachade och att släppa in någon i sin värld. Kanske är det det som är fel i skolan att inte våga bolla nya ideer och att utveckla sina tankar. Samtidigt så har du barn/elever/studenter och de om någon kan väl delge dig om dina ideer är bra eller dåliga, jag anser att barn ger de bästa och ärligaste svaren. Ett exempel är hur letar jag information till denna kursen? jo, genom att söka efter andras tankar och svar som de delger på nätet, samtidigt bör man vara kritisk åt båda hållen. Stämmer detta med min verklighet kan det vara sant eller har personen fel!

En annan tanken som kom upp idag var om våran uppgift Att skapa ett nytt lärosystem för världsmedborgaren. Vem har makten till att bestämma ett nytt lärosystem för världsmedborgaren? Vem är det som bestämmer att det skall se ut just så här, exempel hur ser kunskapsmålen ut i ämnet engelska och är det rätt att sätta betyg på eleven om den är bra eller dålig på engelska i skolan. Utan det handlar väl anser jag om hur använder sig eleven av sin engelska ute i verkligheten, kan en lärare verkligen sätta ett rättvist betyg på vad eleven kan genom att ge dem ett prov? Hur mycket engelska kan eleven i skolan? En elev kanske inte vågar framför klassen att föra en dialog eller knappt prata engelska på lektionen, alltså får eleven knappt godkänt. Men däremot så spelar de XBOX live och har många vänner online som endast pratar engelska, där de lägger upp både strategier och kommunicerar på engelska tillsammans för att vinna över fienden.

Vad är kreativitet? Jag fick ett ny synvikel på att se på kreativitet idag, den negativa sidan av kreativitet, innan har jag enbart sätt detta ur ett positivt synsätt. Kreativitet för mig är att utmana tanken, att hitta nya sätt att nå målen, problemlösning, vilken kunskap behöver vi teoretisk eller praktiskt eller båda delarna, få det till en helhet. Att vara kreativ anser jag är även när man försöker att förstå olika människor ur olika perspektiv. Att skapa i ex lera, musik, olika lärosätt/undervisningsformer m.m. När man inte lär sig matte enligt lärarens sätt att så här ska du räkna, utan att du antingen lyssnar på läraren och gör som den, men även om du har ett eget sätt att räkna så är det inte fel.

Vad är egentligen ett idealsamhälle? En fråga som aldrig kommer att kunna svaras på. förutom att alla har rätt att vara dem de är eller inte!

Nu lägger jag av innan jag får en hjärnsmälta!!!

efter en pause kom det ytterligare lite tankar!
Varför är det så svårt att förstå att alla barn är och lär sig på olika sätt?
Jag tänker på vad Robinson säger om ADHD. Klart ADHD finns, dyslexi och dyskalkyli, m.m. Ibland tror jag det krångliga ibland är ganska så enkelt att lösa, fast med rätt verktyg. Svammel, svammel! Ska se om jag kan förklara. Under kursen specialpedagogik hade jag praktik i träningsskolan och där hade vi en uppgift som skulle redovisas. I diskussionen som blev under redovisningen tyckte jag att en diagnos på ett barn/elev kan ge mig som lärare ledtrådar till hur barnet fungerar och bäst lär sig, läraren som var med tyckte inte att barn behövde en diagnos för att du skall bli en bra lärare eftersom du som lärare ska göra en pedagogisk utredning och se hur och vad det är som händer, när det är bra eller dåligt. Jag hade ingen tanke på pedagogisk utredning. Detta gjorde att jag fick fundera lite till. Varför är det fel att ge ett barn en diagnos, då även barnet kan få en förståelse varför han/hon är "annorlunda" eller varför den inte passar in i skolans värld. Självklart ska det inte behövas en diagnos men alla saker som kan hjälpa barnet eller rättare sagt för mig som lärare att förstå barnet och se det från flera perspektiv kan aldrig vara fel. Jag har en son som har diagnosen dyslexi, om det beror på dålig lärare och svårigheter eller enbart svårigheter kan jag inte svara på. Men jag anser att han kan lära sig lika bra som alla andra "normala" om man enbart hittar hans kod och lyssnar på hur han enklast lär sig på, men det gäller att utgå från barnet och se vad hans starka sidor är och utgå från detta. Jag har inga svar eller lösningar på hur han fungerar, men det gäller att vara kreativ som lärare och fånga barnet och hitta verktygen som fungerar. Man kan inte lära alla barn på samma sätt eftersom vi är olika och fungerar på olika sätt, vissa använder synen som sin starkaste sinne, vissa använder hörseln och andra använder händerna...