Stressad som vanligt.

Detta är inte processdagbok!


Har en otroligt stressad magkänsla, kan inte sova. Varför går jag denna utbildning när jag bara blir så himla upprörd av allt. Jag har inget hört från skolan om hur det går för mellan plutten. Är det meningen att det är jag som måste ta kontakt jämt, för att få reda på hur det går? Känner att de är på väg att tappa kontrollen igen, eller frågan är om de ens har haft den. Allt kändes så bra denna gången, men frågan är, är de bättre? Ska det behöva upprepas ytterligare än en gång? Ska försöka få till ett möte annars blir det att vända sig till stödenheten igen, men varför ska jag behöva göra det när det faktiskt är skolans jobb. Blir bara så satans trött på detta.

Ytterligare än ny sak som har införts är att jag ska behöva fylla i ett papper om skolskjuts till barnen varje termin, fast det inte går några bussar här och att det är över 6 km till skolan. Det bästa är att den ligger enbart på nätet, men den går fan inte att fylla i på nätet utan jag ska ändå behöva printa ut skiten och skicka den till dem. Skolan ska spara papper men jag får inte spara in på pappren. Känner mig kraftigt upprörd av en liten skit sak men sånn är jag.

Äldsta sonen har börjat övningsköra. Roligt för honom! Ännu bättre när han får körkortet så att man slipper se han hemma hela tiden, fast det hjälpte ju inte ens när han fick moppen, haha.

Mellan killen har börjat få ont i magen igen och nu har jag märkt att det speciellt är på måndagar, undrar egentligen vad det är som händer på måndagar eller är han orolig för tisdagen? Eller är det så att det bara är en slump? Ytterligare lite tankar som skall lösas.

Just nu är det bara ett ända stort kaos i min hjärna och sover gör jag knappt heller, jag hoppas att allt har gått över tills imorgon nu när jag har gnällt av mig lite. Kanske det endast är lite PMS 24/7 just nu. Gubben bara jobbar och jobbar, idag var han hemma halv nio på kvällen och han började 6 imorse, det är inte roligt men glad är jag när lönen kommer. Men det börjar bli lite väl mycket nu och jag undrar hur länge han kommer orka. Varför ska jag hela tiden behöva vara orolig för allt och alla? Vem oroar sig för mig? Jo, jag vet lite tycka synd om mig är det just nu, nu släpper jag detta och hoppas att solen kommer fram imorgon och humöret är bättre.