Ytterligare en kaotisk dag

att sätta på listan om mitt liv. Dagen började med att min man ringde och berättade att han var på väg till skolan, för att sonen hade ramlat och slagit i ansiktet. Stressade iväg och möte dem, en svullen kind, riv märken och ett gott köttsår. Stackare, samma kille som åkte ambulans för 2 veckor sedan. Jag känner att det gärna får vara slut med alla olyckor nu. Iväg till skolan och hade utvecklingssamtal med min vfu-handledare. Gick mycket bra, fick feedback på vad jag kan. Kändes skönt att höra. Jag vet vad jag måste utveckla mig på. Som tur är har jag 3 år till på mig att klara momenten, härligt att ha god tid på sig. Över till andra huset och sista rycket på projektarbetet. Men vi kommer aldrig att bli klara, om man aldrig nöjer sig med att vara klar. Man kan alltid göra ett arbete bättre, men någon gång måste man känna sig nöjd. Lämna in skiten, har läraren något att klaga över, så vet man åtminstone vad det är hon inte är nöjd med. Gör man inga misstag, kan man inte lära sig att göra rätt. Härligt svammel. Men nu är jag dödstrött på grupparbete. Och det bästa är väl att det vårat arbete handlar om klarar vi inte av att göra själva. Samarbeta, trivsel, engangemang, respektera och ta hänsyn till varandra.