Något blått, något lånat, något gammalt, något nytt.

Idag har det äntligen hänt. Vi gifte oss. Efter härliga 18 år tillsammans och 4 underbara ungar.

Hade på mig ett par blåa jeans, en ny svart tröja, lånat hårgele av sonen och jag är gammal, en perfekt kombination på våran bröllopsdag. Fick även en fin morgongåva, fick tillbaka min morgonrock. Min sambo var jätte snygg i sin Billa bong (kopia). Vi är verkligen det perfekta paret.

Vi hämtade alla barnen i skolan och åkte iväg till rådhuset. Fick komma in i ett litet rum och fick den korta varianten. Klockan 13.30,30 var det klart. Höll nästan på att bli fel efternamn men vigselförättaren ändrade sig, vilken tur.

Känner mig som en helt ny person, har aldrig haft en man innan, har aldrig varit fru och kommer inte vara sambo längre (konstigt). Nu har vi ett äktenskap. Vi är äkta, innan var vi tydligen bara på låtsas. Det känns bra att vi tar vårat liv äntligen på allvar och lovat att älska varandra på riktigt för det har vi aldrig gjort innan???

Tack min man för att jag fick bli din fru. Tack för att du finns för mig efter alla dessa år.

Och tack för att du är så lätt lurad att jag fick gifta mig med dig, du glömde äktenskapsförordet, mowhaha..........